Ensamhet

Allmänt / Permalink / 0
 
Under den här tiden så hade alla mina kompisar försvunnit, dom ända jag hade kvar var dom jag knarkade med och det var inga riktiga kompisar i slutändan.
Jag hade blivit kompis med en kille och en tjej som var ett par, hon hade en blind son, som hon fick träffa en gång i veckan, eftersom att det var hennes fel killen var blid då hon fortsatte knarka, när hon var gravid.
Så tragiskt, att heroinberoendet är starkare än kärleken till sin egen son.
Men då tänkte jag inte så mycket på det, dom langade heroin killen åkte två gånger i veckan och hämtade nytt, och han fick låna min bil i utbyte av ett gram.
Men så händer det man aldrig vill ska hända, en tjej som jag däremot känner, får en överdos (heroinet var för rent).
Polisen börjar en stor utredning, sätter telefoner på avlyssning osv, och detta spred sej bland alla, för som sagt jag hade en kompis och hans brorsa var polis och min kompis sa bara att jag skulle vara försiktig, och jag spred det bland alla andra.
Jag stänger av telefonen, och tar ut batteriet, det skulle vara en tung period.
Telefonen hade jag bara påslagen under jobb tid och såg jag att nån inom den världen ringde så svarade jag inte. 
Det var en tung tid, men ingen visste vem som kunde ha gett den dödliga dosen till tjejen. 
Det var sant ingen visste faktiskt inte, man kunde ana men inget säkert, för ingen langare säger till sina konkurrenter, vilka klienter man träffat under dagen.
Tiden går och polisen försöker hitta den skyldige, men lyckas inte sätta dit dom, för dom hade inte tillräckligt med bevis.
Under den här tiden, kommer jag allt närmare det här paret och dras in i ett helvetes blåsväder. 
Det var mina ända "vänner" under en lång period, dom brydde sej och visade mej kärlek. Men dom hade såklart en baktanke med det hela.
 
 
 
 
 
Till top