Hämnden
Vi visste redan från början, vad vi skulle göra. Ingen tvekade på det, iallafall inte där och då, så vi väntade in tisdagen för då gick dom flesta till kl 16:00.
Så fort skolklockan ringer, så rusar vi ut ur våra klassrum till våran vanliga plats där vi alltid samlades efter skolan.
Sen så står vi där i några minuter, och då kommer killen som några dagar slagit "tönten" han kollar på oss, och vi kollar på han med en arg blick, men han har ingen aning om vad som kommer att hända.
Den här killen, bodde i en annan liten stad som är 20min från där vi bor, så det innebär att han måste ta bussen för att komma hem.
Perfekt läge, vid busshållplatsen, precis innan han går på bussen så rusar vi fram och puttar till han och fråga varför han slog våran kompis!
Vem då? Tönten? Frågade han och då med ett slag i ansiktet så sa vi kalla honom inte tönten för han har faktiskt ett namn.
JA tönten upprepar han, då svartnade det för alla oss, sparkar och knytnävar flög både hit och dit, i några få sekunder så låg han på trappan in till bussen, och så säger vi att det räcker för den här gången, och att det han gjorde mot Marco skulle aldrig upprepas igen, för skolan va våra och vi accepterar inte sån.
Det var nog det sämsta vi faktiskt kunde göra, sjunka ner till hans nivå. Men vi tyckte där och då att det var inte mer än rätt att han fick smaka på sin egen medicin.
Dagen efter satt alla dom inblandade, hos rektorn!